Idag läste jag den glada nyheten att Arnold Schwarzenegger tackat ja till ännu en Conan-rulle. Jag har länge varit av åsikten att han ska sluta fuska med politiken och svinga svärd. Jag gillade de första filmerna skarpt och har faktiskt svårt att se någon annan i rollen.
Tillbaka till gymnasiet: vi skulle, efter fritt val, läsa och recensera en bok. Jag valde Conan (på engelska). Betyget blev en tvåa. Jag kunde faktiskt inte komma på någon annan orsak än att det skulle vara fulkultur. Med kall beräkning valde jag nästa gång Frithiofs saga av Esaias Tegnér. Min lärare blev mycket exalterad över valet. Betyget blev en fyra. På detta sorgliga vis lärde jag mig skillnaden mellan fin- och fulkultur. Jag lärde mig också att Esaias nog slog Robert E Howard när det gällde versmått medan Robert E Howard nog slog en bättre upper-cut (inte helt oviktigt när det kom till stridsskildringar, något bägge två skrev).
Lärdomar av det? Tja, förutom ögontjäneri, något ibland nödvändigt i detta samhälle, lärde jag mig ett förakt för det som betraktas som finkultur. Jag lärde mig att det kanske finns bra och dålig litteratur, men att det framförallt finns en uppfattning om bra och dålig litteratur.
Nå, just nu sitter jag och lyssnar på Jan Johanssons underbara Jazz på svenska (finkultur?), tidigare idag lyssnade jag på Ronka av Perverts (fulkultur?) så jag tror inte jag bryr mig så mycket om vad folk tycker.
| Arnold är mannen till höger. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar