Bokens dag i Lund

De senaste fyra terminerna har jag läst på Författarskolan (Lunds universitet) med att skriva en roman: Brf Framsteget. Nu börjar det närma sig slutet på denna trevliga och produktiva period. Men först kommer den kalasartade avslutningen: Bokens dag.

Bokens dag infaller den 5 juni med ett späckat program från 9.00 till 17.00. Det tjugotal elever som tar examen läser ur sina böcker och intervjuas av Niklas Törnlund. En kvart per person. Perfekt för förlag som letar efter nya förmågor med andra ord ...

Vi håller till i Hörsalen på Språk- och litteraturcentrum i Lund. Helgonabacken 12.

Själv kommer jag prata 16.30 men än har jag inte sett något fullständigt, officiellt program än, men jag lägger ut det när det kommer. Ni kommer bland annat kunna se:
Taliah Pollack - Som ska ge ut en fantasyroman på Vombat förlag.

Freke Räihä 

Olivia Runquist Kristersson

Tove Folkesson 

Och här är evenemanget på Facebook.

Dumskallarnas sammansvärjning - John Kennedy Toole

Uppgiften i helgens bokbloggsjerka är nämna en bok som står på ens önskelista. Jag blir frestad att skriva något som är svårt att få tag på som jag vill äga, men jag skriver något som jag vill läsa men helt enkelt inte fått tummen ur att låna eller köpa.

Om det stod i min makt att realisera den önskningen så skulle jag helst vilja återuppväcka Franz Kafka från de döda så att han fick avsluta Processen på ett sätt som han själv önskade. Det nuvarande slutet känns helt fel. Men om jag ska vara lite mer realistisk så önskar jag mig Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole och anledningen kommer här nedan:

De senaste fyra terminerna har jag spenderat på Författarskolan i Lund universitet med att skriva en bok (arbetsnamn: Brf Framsteget) om en bostadsrättsföreningen i Malmö som får en ny ordförande. Denna ordförande heter Kai Zenke och vill organisera föreningen efter mönster av biljätten Toyota. När en av mina kursare läste boken tyckte hon att den påminde om Dumskallarnas sammansvärjning (som vann Pulitzerpriset 1980 och skall vara mycket rolig) och ja, efter det har jag velat läsa den. Den finns skandalöst nog inte på Malmö Stadsbibliotek och jag har inte fått tummen ur för att beställa den heller.

Det var det hela. Min senaste publicerade text hittar du här: Sveriges fulaste underliv. Samt en bild på mig som Dandy.

Towel day & Stora bokbytardagen!

Idag är det stora bokbytardagen och Towel Day. Vad bokbytardagen är framgår väl av namnet. Runt om i riket finns det ställen där man kan byta böcker med varandra. Bara i Malmö (där jag bor) finns det två ställen.

Här är listan på platser.

Idag är det också Towel Day: dagen då fans till Douglas Adams och Liftarens guide till galaxen hedrar skaparen och världen genom att bära runt på en handduk.

Liftarens guide till galaxen är inte någon av mina stora favoriter, men jag läste den med stort nöje för en del år sedan, vissa scener har etsat sig in i hjärnan, och det är alltid ett gott betyg. På något sätt är verkens styrka också dess svagheter: själva möjligheten att vad som helst kan hända när som helst öppnar upp litteraturen på ett lysande sätt, men, för mig, förtar det också något av spänningen. Det känns för slumpmässigt för att vara riktigt roligt i längden. Men ändå: hatten av och handduken på för Douglas Adams!

(Speciellt scenen i början där någon får flashbacks till mongolhorderna har fastnat för mig ...)

Sveriges fulaste underliv

Krönika publicerad i Tidningen Kulturen under namnet

Buss 171 mellan Malmö-Lund

Skrivet av Henrik Johansson

Vid min sida, på bussen mellan Malmö och Lund, sitter en kvinna som jag misstänker är ifrån östasien, möjligtvis den koreanska halvön, fast jag gissar egentligen bara, hon skulle lika gärna kunna vara från Kina eller Japan. Det är bara det att den första asiatiska flickan jag lärde känna, Ann, var adopterad från Korea, därför får jag lätt för mig alla är därifrån. Jag tyckte mycket om Ann. Kvinnans son, en pojke på kanske 18 månader, har en iPhone i handen som utsöndrar ett vedervärdigt och, för mig, irriterande ljud, som en tecknad film där huvud- eller birollsinnehavaren, kanske en hund eller en räv, oavbrutet ramlar och slår sig i huvudet, alternativt blir slagen i huvudet. Pojken skrattar. Det här hade aldrig kunnat hända på en buss från Lund till Malmö, det tror jag att, till exempel, Fredrik Ekelund, skulle hålla med mig om, men inte, till exempel, Ilmar Reepalu. Han skulle förneka det med en idiots övertygelse – jag tror att jag undermedvetet väljer just Ilmar och Fredrik som exempel för att jag är en smula avundsjuk på deras mustascher. Men det faller på sin egen orimlighet att något sådant skulle kunna hända på en buss från Lund till Malmö. Reser man från Lund, oavsett om man är bosatt i Malmö, eller till exempel Eslöv, uppför man sig värdigt, åtminstone tills man har kommit till Värnhem.

Därefter kan vad som helst hända.

Mittemot mig sitter en man, med mustasch, som ibland muttrar på vad jag uppfattar som en västgötsk dialekt. Jag hör inte vad han muttrar, och vill inte heller fråga, sannolikheten för att det skulle vara något som intresserar mig är ytterst låg, närmast obefintlig. Han stirrar på mitt kollegieblock när jag skriver det här. Han sitter mycket bredbent, om dock ej onaturligt bredbent. Om han inte hade haft byxor och underkläder på sig, jag kan se en kalsongstrimma, hade jag kunnat se hans underliv. Jag arbetar just nu, om än bara på tankestadiet, på ett synopsis till en realityserie med arbetsnamnet ”Sveriges fulaste underliv” som jag planerar att sälja till ett produktionsbolag eller en TV-kanal, kanske Kanal 5. Temat för serien är underlivshygien och underlivsrestaurering. Jag tänker mig att Alexander Bard, som har mustasch och skägg, är en av programledarna och att deltagarna har fått sina genitalier förstörda av könssjukdomar, olyckor, könsstympning, piercings och dylikt. Programmet börjar med att deltagarna är olyckliga, gärna gråter de, och att de vid programmets slut – endast en deltagare per avsnitt – är glada och lyckliga och tackar alla som gjort detta möjligt: ett feel-good-upplägg. Man blir lycklig av programmet! Den andra programledaren kan vara Malena Ivarsson, men där är jag villig att kompromissa. Jag tänker ofta på henne. Hon har inte den plats i TV-Sverige som hon förtjänar. Som jag ser det har programmet även fostrande/bildande ambitioner, främst som en varningssignal, till ungdomar, om hur illa det kan gå.

Mannen muttrar avgjort på västgötska, och nu betydligt högre. Han skrik-muttrar och säger att om Malmö inte vore svenskt – han säger det inte men av sammanhanget förutsätter jag att han menar att det då skulle vara danskt – skulle vi kunna dricka öl på gatan utan att bli chikanerade av polis, vi hade kunnat köpa öl på Pressbyrån och vara som folk, vi hade kunnat gå till horor utan att bli förföljda och vi hade kunnat lyssna till Kim Larsen istället för Tomas Ledin, sedan tystnar han och ser på mig med en, vad jag uppfattar det som, uppfordrande och krävande min. Jag blir nervös, men tillägger att vi hade kunnat sälja sex utan att våra kunder hade blivit kriminaliserade, att vi hade varit en kolonialmakt, inom begreppet Rigsfællesskabet, i och med ägandet av Grönland och Färöarna, båda med ett utvecklat självstyre, och vi hade gått med i den Europeiska unionen redan den 1 januari 1973 (samtidigt som Irland och Storbritannien). Mannen ser glad ut och säger att dessutom hade vi sluppit se Björn Ranelid förnedra sig och hela folket i statlig television under Melodifestivalen.

Där känner jag mig tvungen att påpeka att Björn Ranelid föddes den 21 maj 1949 i Malmö, och hade förmodligen varit med i Dansk Melodi Grand Prix. Mannen tystnar, han tuggar på sin mustasch och muttrar. Vi närmar oss Lund.

Klassisk utmaning

Jag har bestämt mig för att delta i Lyrans klassikerutmaning i sommar och därmed få tummen ur att läsa några klassiker. Som en del börjar jag med att svara på vilka jag redan läst av hennes hundra klassiker:

Fetstila tiel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera dem med rött
* efter boken betyder att du aldrig hört talas om boken/författaren
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

(Jag kursiverar inte de jag vill läsa eftersom jag sannolikt vill läsa alla.)

1. Chinua Achebe: Allt går sönder *
2. Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke 
3. Isabel Allende: Andarnas hus
4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn
5. Stina Aronson: Hitom himlen *
6. Jane Austen: Stolthet och fördom
7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot x
8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor x
9. Samuel Beckett: I väntan på Godot 
10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga
11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne 
12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm
13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping
14. Giovanni Boccaccio: Decamerone
15. Karin Boye: Kallocain x
16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn
17. Fredrika Bremer: Hertha 
18. Anne Brontë: Agnes Grey
19. Charlotte Brontë: Jane Eyre
20. Emily Brontë: Svindlande höjder
21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita
22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande 
23. Albert Camus: Främlingen
24. Cao Xueqin: Drömmar om röda gemak *
25. Cervantes: Don Quijote x
26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta
27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin x 
28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe
29. Charles Dickens: Oliver Twist
30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff
31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna
32. Marguerite Duras: Älskaren
33. T S Eliot: Det öde landet
34. Euripides: Medea
35. William Faulkner: Absalom, Absalom
36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby
37. Gustave Flaubert: Madame Bovary
38. Flygare-Carlén, Emilie: Rosen på Tistelön *
39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien
40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet
41. André Gide: Den omoraliske
42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden
43. Maksim Gorkij: Min barndom
44. Graham Greene: Brighton Rock 
45. Knut Hamsun: Markens gröda
46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk
47. Joseph Heller: Moment 22 
48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet
49. Hermann Hesse: Stäppvargen
50. Homeros: Odysséen 
51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem
52. Eyvind Johnson: Strändernas svall
53. James Joyce: Ulysses x 
54. Franz Kafka: Processen
55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!
56. Kleve, Stella (Malling, Mathilda): Bertha Funke * 
57. Pär Lagerkvist: Barabbas
58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien
59. Lidman, Sara: Lifsens rot
60. Väinö Linna: Okänd soldat  
61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan
62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook
63. Harry Martinson: Nässlorna blomma
64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd
65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien
66. Molière: Tartuffe
67. Elsa Morante: Historien * 
68. Morrison, Toni: Älskade
69. Vladimir Nabokov: Lolita
70. George Orwell: 1984
71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago
72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter
73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt (Combray)
74. Erich Maria Remarque: På Västfronten intet nytt x
75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden
76. Cora Sandel: Alberte-serien
77. Sapfo: Dikter och fragment
78. William Shakespeare: Macbeth79. Mary Shelley: Frankenstein
80. Sofokles: Konung Oidipus
81. Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv
82. John Steinbeck: Vredens druvor
83. Stendhal: Rött och svart x
84. Bram Stoker: Dracula
85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde
86. August Strindberg: Röda rummet
87. Snorre Sturlasson: Egil Skallagrimssons saga
88. Jonathan Swift: Gullivers resor 
89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
90. Anton Tjechov: Damen med hunden
91. Lev Tolstoj: Anna Karenina  
92. Mark Twain: Huckleberry Finn
93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter
94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar
95. Voltaire: Candide
96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt
97. Woolf, Virginia: Mot fyren
98. Wägner, Elin: Pennskaftet
99. William Butler Yeats: Tornet
100. Émile Zola: Thérèse Raquin

Lästa böcker: 35
Lästa författare: 47

En ursäkt till en Dante-läsare

För lite över fem år sedan stod jag och en polare i kön till toaletten på krogen Brogatan i Malmö. Vi diskuterade Dantes Den gudomliga komedin (ja, det är helt okej att håna oss för det). En man knackade på min axel och sa:
"Jag hör att ni pratar om Den gudomliga komedin!"
Mannen var entusiastisk, men hade inte tid att prata så många minuter. Han föreslog istället att vi skulle ses nästa söndag i en av Malmös öppna kyrkor, ta med en flaska vin och sitta längst bak och pimpla vin och prata mer om Komedin. Tills dess skulle vi alla ha läst första boken, dvs Inferno.

När söndagen kom befann jag mig, ofrivilligt, på en helt annat plats, som jag inte av egen fri vilja kunde lämna (för enkelhetens skull kan vi kalla platsen "Danmark"). Jag hade inte mannens telefonnummer och grämer mig fortfarande över att han var tvungen att sitta där ensam, om han nu gick dit (men det förutsätter jag).

Nåväl, ditten om datten, som någon slags fruktlös kompensation länkar jag istället till det här:
Den rumänska konstnären Mihai Mihu har byggt upp helvetets nio kretsar i Lego, inspirerad av Dantes Inferno.

Filmatisering av Dubbelgångaren

Den 20 maj börjar Richard Ayoades filmatisering av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren. Dubbelgångaren är en tidig kortroman om en man som får en, tadaa, Dubbelgångare som driver honom mot vansinnets brant.

Speciellt förra året blev jag riktigt biten av gamle Fjodor, detta år har jag nog inte läst något men det får jag ju ta och göra, fast Idioten står nog först på listan.

Och här har vi huvudrollsinnehavaren, Jesse Eisenberg (som nog kan passa som svettig och vansinnig ryss!):

Jenny Wrangborg

Denna helg deltar jag i Annikas bokbloggsjerka, och denna gång är frågan att svara på:

Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

Eftersom jag läst (och skrivit) tämligen lite innan jag själv började skriva under 2010 var många författare nya för mig, och är det fortfarande.

Jenny Wrangborg är kallskänka och diktar mycket om sitt arbete, något som ligga nära till hands för mig, som jobbat som kock i tio år och själv skriver om arbete. Här hittar du hennes bok på Adlibris.

Jag ska inte säga så mycket mer om henne, hon för tala för sig själv:

Beslutet, ur Kallskänken

det var bara i dånet från fläktarna i kylrummet

som vi kunde vara säkra på att ingen hörde vad vi sa

där satsade vi pengar på vem som skulle säga upp sig först

skvallrade om vem som låg med vem

det var det enda stället vi visste säkert att

orden inte skulle nå fler öron

i tvågradig kyla

bland äggkartonger och tomatlådor

kom vi överens om att inte jobba

ifall vi inte fick ut vår

övertidsersättning

Och igen, med vinnardikten från P3 Stars poesitävling:

 

Larvatus prodeo

Igår var Björn Ranelid på författarbesök på utbildningen som jag håller på att avsluta (Författarskolan i Lund). Det var fascinerande. Han var karismatisk, ganska rolig, besatt av de saker man trodde att han skulle vara besatt av, såg barnsligt och ärligt nöjd ut när han fick dra en av sina favoritmetaforer och han talade oavbrutet sanning. Det var besvärande. Besvärande för mig, som sökt mig till skönlitteraturen för att äntligen kunna ljuga ohämmat.

Med denna osakliga inledningen tänkte jag hoppa över till lögnälskande Frank W Lorenzen, utgiven på Trombone förlag, av vilken jag läst Utdrag ur Ändamålslös ändamålsenlighet: en gestaltad estetik. Om jag förstått det rätt siktar Trombone på att ge ut fler texter ur Ändamålslös ändamålsenlighet. Själv ser jag fram emot essän där Lorenzen hyllar Liza Marklunds Sprängaren som en djärv postmodernistisk text.

Lorenzen har en lekfullhet i förhållande till Sanningen och texten, vilket kanske kan sammanfattas med Roland Barthes ord ur Litteraturens nollpunkt: Hela litteraturen kan säga: Larvatus prodeo, jag stiger fram, i det jag pekar på min mask."

Utdrag ur ... består till stor del av en metatext, en text som påminner om sig själv, som leker med litterära konventioner, pekar på sig själv och driver med sig själv och läsaren. Det börjar som en mordgåta, men snart påminns läsare om att den egenliga mördaren väl kanske är någon helt annan. En underhållningsbödel som inte står Jack the Ripper efter i blodtörst. Kommissarie Blom blir snart desperat och fröken Lindh säger till honom:

"Du kan inte springa ut ur berättelsen, Hr Blom. Det hjälper inte. Det är ju självmord!" Hon förde händerna till munnen och formade dem till en lur. "Du kan inte smita!"

Nå, här kommer två goda betyg till två texter: Utdrag ur Ändamålslös ändamålsenlighet: en gestaltad estetik har gett mig en oemotståndlig lust att skriva osaklig sakprosa.

Sedan vill jag passa på att rekommendera Freke Räihä för att hans texter (nästan) alltid får mig att tänka: vad i helvete var det jag precis läste! Pröva Verksamhetsberättelse ur Arbetets skönlitterära serie Motord.

Förvirring och lust att förfalska kanske inte låter som toppbetyg, men om man uppskattar att läsandet får det att röra sig där uppe är det mycket fina vitsord.